gomen ne, ato sukoshi anata no namae to nemurasete

yorisotta sugi shinichi wa itami wo yorokobi ai
ryoute ni utsushidasu anata wo omoi naiteiru
soko ni furu kanashimi ha shiranai mama de ii yo
ansoku ni furue wo oboeta taguri yume wa nani wo miru

usure naide anata yo wazuka na toiki wo kikasete hoshii
chiisana kodou de naku anata yo koko made oide
kawaranai yume ni tsuduki ga aru nara douka togireruzuni
koufuku to yobe nakutemo oborete kasanaru hibi wo

usurenaide anata yo wazuka na toiki wo kikasete hoshii
chiisana kodou de naku anata yo koko made oide
sukui no te sae mo aimai de byou kizami no mayu wa
ito wo chigirezuni haru ni naru

usure naide anata yo wazuka na toiki de kiitete hoshii
chiisana kodou no ne ni kasure nu inori yo todoke
yobenu namae wo daite yubiori kazoeru asu wa kienai
mimi wo fusagi kiiteta yurikago yureru oto

torimodose nu haru ni guren no hana ga saku

Nedgång Urberget gav en gava stor. I jorden och vattnet. I mörkrets källa jag sanning fann. Min födosaga da blev sann. Trettio dagar och trettio nätter. Jag klättrade mot jordens famn. Den hornkrönte vandrade pa dyster sten. En som sanningen smakat och blivit ren. Jag sag solens och manens steg. Jag sag sanningen en dyster väg. En runa spadde krig och fasa. En runa talde till mej om blod och raseri. Jag sag solens och manens steg. Jag sag sanningen en dyster väg. Nedgång. Nedgång. En runa spadde krig och fasa. En runa talde till mej om blod och raseri.